ESTRIDSEN, SVEN II
1020-1074

Born omkring 1020.
Died 1074-10-28.
Buried in Roskilde domkyrka.
Konung av Danmark.

Biography

Svend kom tidigt med sina föräldrar till Danmark, men tog efter faderns död sin tillflykt till den svenske kungen Anund Jakobs hov, där han levde i 12 år till omkring 1040. Därefter reste han till England för att göra karriär liksom sina bröder, men vid Hardeknuds död 1042 inträdde en nationell revolt mot danskarna i England: Björn blev dräpt, Asbjörn bortjagad, och Svend fick inte ut något av sitt uppehåll. Tvärtom har väl kungafrändernas frånvaro från Danmark väsentligt medverkat till, att det danska landstinget efter Hardeknuds död erkände den norske kung Magnus den gode som kung i Danmark. Härefter fanns det ingen annan möjlighet för Svend än att försona sig med Magnus och gå i hans tjänst. Denna ordning blev dock kortvarig. Svend tog snart konunganamn och gjorde uppror mot Magnus. Det synes emellertid, som om det inte har varit någon verklig folkresning bakom Svends uppror, i alla fall led han flera nederlag och måste fly till Sverige. Med svensk hjälp skall han kort före Magnus död ha vunnit segrar, men hans fortfarande inte stadfästa makt medverkade till att Svend också mot Magnus efterföljare i Norge, Harald Hårdråde, drog det kortaste strået. Svend blev emellertid nu Danmarks erkände konung, Haralds angrepp gav honom militära nederlag, men störtade honom inte från tronen. I tiden mellan 1050 och 1062 verkar det som om angreppen uteblev, men 1062 kom Harald igen, och Svend led ett nytt nederlag vid Nisaa, men av någon anledning tycktes Harald inte se någon mening med krig mot Danmark. Det slöts fred det året och då Harald 1066 föll i slaget vid Stamfords-bridge mot Englands kung Harald Godwinson, var faran från Norge övervunnen. Svend hade under denna långa krigsperiod stadigt lidit nederlag, men har delvis kunnat tillskriva detta den svaga danska kungamakten. Det hade varit en stark befolkningspress i Danmark i förbindelse med dålig organisation i Englands och Frankrikes försvar, som hade möjliggjort vikingarnas resultat. Nu hade pressen av överbefolkningen avtagit samtidigt med att motståndarna blivit starkare. Dessutom hade den danske kungens makt sjunkit beroende på deras långa frånvaro i landet. Ett försök att återerövra England, som nu stod under den kraftfulle Wilhelm the Conqueror, var under dessa förhållanden hasardartat. Svend avhöll sig personligen från att delta i några försök. Man måste beundra Svend för hans målmedvetna energi för att behålla tronen, men det blev dock inte för sina krig, som han fick eftertidens erkännande för sin regeringstid. Det är troligt att hans nederlag i krigen har mognat och utvecklat hans förståelse för de krav som en ny tid ställde på den danska kungamakten. Det är Svends stora insats, att han inledde den epok, som förde till avveckling av det föråldrade härkungadömet och utveckling av det danska medeltidskungadömet i förbund med den katolska kyrkan. Och det talar Svends omdöme till ära, att han trots personlig agg till kyrkans ledare Adalbert dock räckte handen till det samarbete mellan kung och kyrka, som var nödvändigt för denna utveckling. Under honom fick den danska kyrkan sin väsentliga organisation och den slutliga indelningen i biskopsdömen. Svend har målmedvetet arbetat på uppbyggnaden av en ny kungamakt till beskyddande av inre fred och rättssäkerhet, han har säkrat kronans finansiella grundlag med att utveckla intäkterna av kronogodsen, av rättsböterna, av ledningsböterna och han har bevisligen uppträtt med måttlighet och sans, tvärtemot vad vi hör om hans söner Knud den helige och Erik I Ejegod. Vi har så också från Adam av Bremen en bild av en klok och myndig härskare, och från undersökningen av graven i Roskilde vet vi, att Svend var en kraftig och osedvanligt lång man. Han har varit sned i ansiktet, en kraftig framstående hörntand i vänstra övermunnen må strax ha dragit till sig uppmärksamheten, och hans vänstra höft och lårben har varit spinkigare än det högra och givit honom en haltande gång. Svends äktenskapliga förhållanden är mycket oklara. Han synes ha varit gift 3 gånger:med en svensk släkting, som ärkebiskop Adalbert av Bremen tvang honom att skilja sig ifrån.med en Gunhild eller Gyda ochmed en Thora Svend hade åtskilliga frillor och efterlämnade en talrik samling oäkta barn. Fem av dessa blev kungar:Harald III HenKnud II den helige Oluf I HungerErik I EjegodNielsdessutom var där Björn, Knud, som också kallades Magnus, och som dog på en resa till Rom, korsfararen Svend och en annan Svend, Torgils, Sigurd, som föll mot Venderna, Benedict, Guttorm, Ömund och Ulv eller Ubbe. En äkta född son Svend dog ung. Av döttrar Ingerid, som blev gift med den norske kungen Olav Kyrre, Sigrid, som blev gift med den vendiske fursten Gudskalk, Ragnhild och Gunhild, också kallad Helene.Om Svends äkta hustrur berättas: Gunhild: Hennes fader, den norske Svend Jarl Haakonsen, flydde från Olav den Digre till Sverige och sökte tillflykt hos sin hustrus fader Olof Skötkonung. Gunhild har så vuxit upp i sin moders hemland, troligtvis på de vidsträckta västgötagodsen, som tillhörde hennes moders ätt. Det är troligtvis här Svend Estridsen har mött henne, då han i sin ungdom uppehöll sig hos hennes halvbroder kung Anund Jakob. När de har gift sig är icke känt. På grund av hans släktskap med henne (hennes morfader var en halvbror till Svends moder) satte ärkebiskop Adalbert av Bremen sig emot äktenskapet, som han krävde skulle upplösas. Svend försökte först trotsa honom, men böjde sig omsider, dels p.g.a. politiska orsaker, dels p.g.a. att påven Leo IX ingrep, och skilsmässan må ha ägt rum strax efter 1050. Gunhild levde därefter på sina svenska gods. Här mottog hon ca 1060 en sändebudsresa från Bremen under ledning av dekanen Adalward den äldre, men för övrigt känner man inte till något ytterligare om hennes liv. Gyda: Man känner Gyda uteslutande från Adam av Bremens berättelse, vari hon kallas Svend Estridsens "retsmaessige Dronning". Om detta är riktigt, eller om hon blott har varit kungens frilla, får stä hän. Adam berättar likaledes att hon dräptes med gift av en bland Svends frillor vid namn Thora. Thora: Dotter till Torberg Arnesson av Giske och gift 1:a gången med kung Harald Haarderaade av Norge (1015-1066), med vilken hon var moder till kung Olav Kyrre. Enligt andra källor var Thora en av Svends frillor.
Born omkring 1020.
Died 1074-10-28.
Buried in Roskilde domkyrka.
Konung av Danmark.

Spouse(s) and children

GUNHILD N N.

Died tidigast 1060.
Drottning av Danmark.

GYDA N N.

Died Förgiftad av en av Svends frillor vid namn Thora.
Drottning av Danmark.

SVEND SVENDSEN.

Died som ung.

THORA N N.

Drottning av Norge och senare av Danmark.

EN AV ETT STORT ANTAL FRILLOR.

HARALD III HEN.

Konung av Danmark.

KNUD II DEN HELIGE.

Born 1040.
Died Dräpt i S:t Albans Kirke, Odense 1086-07-10 in Odense.
skrinlagd i Odense kyrka 1101.
Konung av Danmark.

OLUF HUNGER.

Konung av Danmark.

ERIK EJEGOD.

Konung av Danmark.

NILS SVENDSEN.

Konung av Danmark.

BJÖRN SVENDSEN.

KNUD MAGNUS SVENDSEN.

SVEND SVENDSEN.

Korsfarare.

SVEND SVENDSEN.

TORGILS SVENDSEN.

SIGURD SVENDSEN.

Died Föll mot venderna.

BENEDICT SVENDSEN.

Died Dräpt i Odense tillsammans med brodern KNUD II DEN HELIGE 1086.

GUTTORM SVENDSEN.

ÖMUND SVENDSEN.

ULF SVENDSEN.

INGERID SVENDSDOTTER.

Drottning av Norge.

SIGRID SVENDSDOTTER.

RAGNHILD SVENDSDOTTER.

GUNHILD HELENE SVENDSDOTTER.

Index of persons      

Created 2022-11-04 using Disgen version 8.2d.