KULLBERG (f. Gustafsson), AXEL VICTOR
1887-1958

Born 1887-11-22 in Kullen, Högsby.
Died 1958-04-08 in Högsby.
Buried in Högsby.
Köpman.

Biography

Born 1887-11-22 in Kullen, Högsby.
Died 1958-04-08 in Högsby.
Cause of death: Urinförgiftning.
Buried in Högsby.
Köpman.
Om Axel Kullberg, son till Per-Emil och Christina Mathilda av Gunnel Lundkvist

Min far Axel Kullberg var den femte i den stora syskonskaran eller rättare sagt den fjärde, eftersom Anna dog tidigt. Jag vet nästan ingenting alls om min fars tidigaste barndom. Dock vet jag, att Axel började skolan tidigt. Han var bara fem år, när han började i Strömsnäs skola. Pappa var mycket glad över att få gå i skola där. Han hade en duktig och fordrande men också rättvis lärare. Pappa Axel slutade skolan redan vid tio års ålder. Då började han sin första tjänst, nämligen hos handlaren Karl Eriksson på nuvarande Storgatan. Han stannade där ett tiotal år och avancerade från springpojke till expedit. Så flyttade han över till Högsby Handelsaktiebolag på andra sidan gatan - Övre Vägen som jag tror den benämndes då.

Omkring 1918 gick Högsby Handelsaktiebolag i konkurs. Pappa, som hade satt in alla sina sparade medel i bolaget, köpte handelsbolaget och omvandlade det till Firma Axel Kullberg. I bolaget ingick då också nuvarande Högsby Järn- och Redskapshandel. Pappa avyttrade denna till sin bror Hjalmar och Einar Pettersson, vilka efter några år delade på sig. Hjalmar startade i stället Frövi Specerier, som sedermera kom i Pappas ägo strax före andra världskriget. Pappa ägde också vid tiden för köpet av handelsbolaget Centralhotellet tillsammans med möbelfabrikör August Nordin. Detta såldes 1921 till Pappas bror Herman.

Pappa var länge ungkarl. Han bodde på andra våningen över affären i fastigheten Storgatan 53, nuvarande Storgatan 24, där han hade husföreståndarinna. Brodern Hjalmar bodde också där en tid. Pappa hade hunnit bli 33 år innan han gifte sig med Mamma, Julia Johansson från gården Suletorp i Älghult. De träffades på en tågresa. Mamma, som hade tänkt att bli sjuksköterska och därför genomgått folkhögskola och skaffat sig praktik i Göteborg, sadlade om och kom till Högsby, där hon först under några månader lärde till modist hos Anna Berg och sedan en kortare tid serverade på hotellet.

I december 1920 gifte Axel och Julia sig i Stockholm, med vännen August Nordin och hans hustru Alma som bröllopsvittnen. Julia var då 27 år och Axel 33. Hemmet blev alltså våningen över affären. Där var stora rum, och där föddes tre barn i rask följd; Per-Axel 1921, Ulf 1922 och Gunnel 1923. Sedan blev det ett långt hopp till 1938, då Sven-Erik föddes.

På den tiden såg fastigheten Högsby 1:7 med trädgården inte ut som som den gör i dag. Det var två gathus, ett större gult trähus där affären var inrymd och ett äldre och mindre vitt stenhus. Där fanns ett större magasin, stall, brygghus, utedass och vedbodar. Eftersom tomten sluttade, fanns det under magasinet en liten souterrängvåning. Den användes till bageri. Det vita stenhuset hyrde fröken Elsa Olsson, sedermera gift Lindor. Hon hade där cafe- och konditorirörelse. Brödet bakades i bageriet under magasinet. I det större trähuset var också en stor vind. Den inreddes till bostad efter bror Hjalmars ritning. Bostaden hade tre rum och kök. Ytterligare ett rum med egen ingång rymdes på vinden. Detta blev kontorschefens rum. Kontorschefen var David Johnfors. När han sedermera gifte sig med faster Signe, Pappas syster, och övertog Karl Erikssons affär kom detta rum att användas till hembiträdesrum. Lägenheten hyrde farbror Herman och faster Tyra under de år de hade hotellet utarrenderat.

Gården var på den tiden större, eftersom tillbyggnaden på trähuset gjordes först 1938. Jag minns två mycket stora päronträd, ett vid stora grinden och ett vid magasinet. Dessutom fanns där flera äppelträd och en lång rabatt runt gräsmattan. Där staketet mot Kyrkogatan nu är var då en syrenhäck. Gården var en härlig lekplats för oss barn. Och barnen var många. Det var inte bara jag och mina syskon Ulf och Per-Axel utan också mina kusiner Anna-Lisa, Nils, Siv, Åke och Sven-Olof. När de flyttade över till hotellet, var Marika just född.

Pappa var en mycket duktig affärsmän och en riktig arbetsmyra. Han kunde ta folk på rätt sätt, såväl hög som låg. I affären kunde man köpa allt så när som skor, hattar och järnvaror. Den omfattade specerier, manufaktur och kortvaror, herr- och damkonfektion, glas och porslin, fröer och utsäde. Omkring 1935 utökades också verksamheten med ett damskrädderi, eftersom Högsbys skickligaste sömmerska flyttade till annan ort. En tillskärerska från tillskärarakademien i Stockholm anställdes. Pappa hade många anställda. Det behövdes ju på den tiden, då någon kundpaketering av varor inte förekom i grossistledet. Allt förvarades i stora säckar och bingar, från mjöl till kaffe, och skulle vägas upp efter önskemål till varje kund. Därför fanns det stora magasinet på gården. Någon självbetjäning förekom inte utan att expedierades över disk.

På den tiden förekom ingen lunchstängning och knappast någon kvällsstängning heller. Man hade öppet så länge det kom kunder. Mamma Julia måste därför ha den mesta personalen i maten och också någon inneboende. Det kunde vara upp till femton personer i maten med hembiträde och barnflicka. Detta varpå den tiden då man inte hade några moderna bekvämligheter mer än en kallvattenkran och avlopp i köket. Man eldade i kakelugn och vedspis, värmde vatten på spisen och hade en vattendunk med kran i koppar bredvid spisen. Det behövdes många händer. Om Pappa var en arbetsmyra i affären, så var Mamma det en trappa upp i sina domäner. Det var många unga flickor, som hon lärde konsten att sköta ett hushåll.

Det gick bra för Mamma och Pappa, och redan 1931 kunde de modernisera huset med värmeledning och badrum, som placerades på tredje våningen, där vi nu också fick tre sovrum. Ytterligare två ombyggnader gjorde Mamma och Pappa. Den första gjordes 1938, då huset byggdes till för att bereda bättre plats för herrekiperingen och ett nytt kontor. Pappa hade planer på att riva det gamla stenhuset och bygga ett nytt affärs- och bostadshus. Detta skedde emellertid inte förrän 1940-41. Då byggdes ett trevåningshus i tegel och betong bredvid det gamla med tre affärslokaler i bottenvåningen, två bostadslägenheter på andra etaget och en på tredje etaget. Detta var en stor investering men blev kanske inte så lyckad som Pappa hade avsett på grund av felaktigt satta grundhyror byggda på alltför låg kostnadskalkyl. Den andra ombyggnaden på det gamla huset gjordes 1947 och 1948, då affärslokalen och våningen ovanpå affären totalrenoverades och huset reveterades. Det senare medförde att båda husen fock en enhetlig fasad.

Om- och tillbyggnaderna gjorde att mina bröder Per-Axel och Ulf kunde sätta bo i fastigheten 1941 respektive 1945 och där finna god bostad för sina familjer. Per-Axel och Laila bodde först på tredje våningen i det moderniserade huset och delade hushåll med Mor och Far. Senare flyttade de över till tredje våningen i det ny affärs- och bostadshuset. Ulf och Ulla fick en trevlig bostad i det ombyggda gårdshuset. Där bor Ulla än idag (1995). Gunnel och Hans satte bo i Stockholm 1948, Sven-Erik och Gerd i Virserum 1958. Ulla flyttade ca 2003 till annat hus på Storgatan. En del år

senare bodde Axels dotter Ann och hennes man Johnny i detta hus.

Men Pappa gjorde också andra affärer under den här tiden. Det var vanligt att köpmännen gick i borgen för varandra. Under trettiotalet rådde lågkonjunktur och några köpmän gick i konkurs. Pappa var en mycket snäll människa och därför också en stor borgenär. På detta förlorade han ju pengar eller måste överta företag. Så skedde t ex med Högsby Bil och Industri. Han övertog dock inte ensam utan tillsammans med några andra köpmän i samhället såsom åkare Axel Karlsson och järnhandlare Einar Pettersson. Överhuvudtaget var det kutym på den tiden (tjugo-trettiotalen) att köpmännen gick i borgen för varandra, när bankerna inte ville hjälpa till med lån och andra krediter. Pappa blev också delägare i några skogsgårdar under en kortare tid på fyrtiotalet.

Pappa tog initiativet till bildandet av Högsby Köpmannaförening och arbetade i dess styrelse i många år. Han deltog i många sammankomster inom Sveriges Köpmannaförbund. Jag minns särskilt en stor bankett vid ett jubileum på Stadshuset i Stockholm, då jag fick följa med Pappa och Mamma. Detta var 1943, då jag just börjat mina studier vid Universitetet. Det blev ett minne för livet.

Trots att Pappa var så upptagen med affärer hade han tid för mycket annat, eftersom han hade så många intressen. Redan från tidiga ungdomen var han en flitig läsare av både skönlitteratur och facklitteratur. Han älskade poesi och deklamerade gärna ur minnet både Fröding, Rydberg och Karlfeldt men också senare diktare som Nils Ferlin och Dan Andersson. På äldre dagar blev han mycket förtjust i biskopen Nils Bolanders dikter. Han samlade under sin levnad ett ansenlig bibliotek från tidiga ungdomen till ålderns höst. Detta stora bildningsintresse gjorde att han ägnade mycken tid under många år åt Högsby Föreläsningsförening och var en tid dess föreståndare. Jag minns, att jag många gånger fick följa med honom för att möta aftonens föredragshållare vid tåget. Denna var också ofta nattgäst hos oss.

Liksom sina syskon var han mycket musikalisk. Han spelade fiol och sjöng också bas i kyrkokören under större delen av sitt liv. Han fick medaljen Musica Sacra. Inom parentes fick Mamma det också. Mamma delade dessa hans intressen för läsning, sång och musik. Nästan varje söndag sjöng kyrkokören. Det gjorde att jag blev en flitig kyrkobesökare och en kort tid medlem i kören under min ungdomstid.

Pappas intresse för kyrkan tog sig även andra uttryck än att sjunga i kyrkokören. Han satt i många år i kyrkorådet och kyrkofullmäktige och var medlem i Sällskapet Kyrkobröderna. Pappa var en flitig ordensbroder i Frimurarna (Oskarshamn) och nådde åttonde graden. Först de sista åren av hans liv, när sjukdom kom in i bilden, blev deltagandet i ordenslivet mindre.

Pappa var mycket aktiv när det gällde Högsby samhälle. Han tog initiativet till Högsby Gatubelysningsförening. Resultatet blev att samhället fick gatubelysning mycket tidigt, långt innan det blev en kommunal angelägenhet. Pappa var kassör i föreningen, och det föll på hans lott att inkassera de avgifter, som varje fastighetsägare skulle betala. Detta var inte alltid så lätt. Jag minns att mina bröder fick cykla runt och ta upp dessa avgifter. Alla kunde eller ville inte betala, så Pappa måste ofta betala också för de försumliga. Ett annat intresse var skolan, och Pappa Axel satt i skolstyrelsen under många år. Pappa ansåg det mycket viktigt, att folk deltog i röstningen vid de återkommande valen till kommun, landsting och riksdag. Så han var under många år en av funktionärerna i vallokalen och vid röstsammanräkningen.

Ägnade han sig åt friluftsliv? Ja, i unga år lär han ha haft en ridhäst, det var före giftermålet med Julia, och jag minns att han deltog i de jakter som hans vänner anordnade. Emellertid tyckte han bäst om jakt på fågel, i stort sett and och morkulla. Morkulljakten var rolig. Då följde också hustrurna och ibland barnen med och slog sig ner i en vacker dunge och dukade upp en picknick, medan herrarna jagade.

Pappa tyckte också om att bada, och varje dag på sommaren gick han ner till Maskhagen och tog en simtur i Emån, efter det att han hade stängt affären. Familjen gjorde ofta helgutflykter till Gösjön eller Timmernabben för sol och bad, mycket ofta med vänfamiljerna. Mamma och Pappa tyckte om umgänge, och jag har många minnen speciellt från trettiotalet, då de hade middag eller supe med dans. Vi barn hade till uppgift att veva grammofonen och lägga på skivorna. Vännerna var framför allt andra köpmän på orten som Axel och Märta Karlsson, Elving och Märta Edlund, Einar och Eva Pettersson, bryggare Erik och Anna Johansson med flera. Överhuvudtaget kände Pappa väldigt många invånare i kommunen, eftersom han hade en stor kundkrets. Så var det naturligtvis också de stora släktkalasen vid de stora helgerna. Syskonen var ju alla verksamma i själva samhället. Vid dessa kalas blev det gärna sång och musik och jag minns särskilt, hur Pappa och faster Signe sjöng duett, till exempel Gluntarna.

Både Mamma och Pappa var intresserade av att hjälpa till med socialt arbete. Så var Pappa kassör i många år i Röda Korsets lokalförening. De Blindas Förening var de verksamma i och under trettiotalet Jultomtarna, där man till varje jul utrustade många fattiga barn med kläder och skor.

Det var inte så vanligt före andra världskriget att folk reste utomlands. Däremot gjorde Mamma och Pappa gärna kortare resor inom landet tillsammans med vännerna, till exempel till Öland. Jag minns därför mycket väl, när Pappa reste till Tyskland, till Berlin 1936 (olympiadens år) med Köpmannaförbundet. Jag tror det var en stor upplevelse för honom. En längre resa gjorde Julia och Axel när de besökte mig och min man Hans i Luleå, Norrbotten 1952. Min yngste bror Sven-Erik, som då var i fjortonårsåldern, var också med. Axel hade alltid drömt om att få se de stora kraftverken i norr, så vi besökte bland annat Porjus på vår väg med tåg till Kiruna. Sedan fortsatte vi till Narvik och därifrån med båt ut till Svolvaer på Lofoten. Vi övernattade på Björnfjälls fjällhotell på norska sidan om gränsen. Pappa, som tyckte om att språka med människor, kom i samtal med många norrmän och fick också svar på alla sina frågor. På återvägen till Luleå stannade vi i Björkliden och åt lunch. Till sin förvåning och stora förtjusning fann Axel mängder av Linnea, hans älsklingsblomma, på fjällsluttningen. Den blomman hade hittills vara förknippat med Småland.

Axel hade en tid varit sjuklig med högt blodtryck och hjärtbesvär. Så år 1953 beslöt han att "pensionera sig" och avyttra rörelsen. Fastigheten behöll han emellertid. Två av hans anställda, Macke Pettersson och Olle Arnell, övertog affären på Storgatan under firmanamnet Macke & Co. Min bror Ulf övertog filialen i Frövi under firmanamnet Frövi Specerier. Men Axel kunde inte slå sig till ro. Han hade alltid varit intresserad av att skriva och blev lokalredaktör för Kalmar Läns Tidning under några år.

Krafterna började dock tryta. Pappa fick uppleva sin sjuttioårsdag, men han var redan då svårt sjuk och efter en lasarettvistelse i Kalmar skickades han hem. Den 8 april 1958 avled pappa i hemmet. Sjukdomsorsak var urinförgiftning, som på den tiden inte gick att bota.

Jag hoppas, att jag i denna levnadsberättelse kunnat ge en bild av vilken fin man vår far var. Företagsam, driftig, vänlig, hjälpsam, generös, alltid villig att åtaga sig uppdrag. Han var nog den snällaste pappa i världen, och jag beundrade och beundrar honom fortfarande. Att han var omtyckt vittnade en rad talare om vid hans jordfästning.

Mamma Julia överlevde Axel med tretton år. Hon behöll fastigheten och bodde som änka kvar i våningen över affären, den bostad hon flyttat in i som nygift. Vi barn trodde, liksom hon själv, att hon skulle leva länge,men så fick hon bukspottkörtelcancer och avled den 17 april 1971 på Oskarshamns lasarett. Med Axel och Julia hade ett strävsamt par gått ur tiden. Deras minne kommer alltid att stå levande för mig, liksom för mina syskon.

Spouse(s) and children

JULIA ELISABET KULLBERG (f. JOHANSSON).

Born 1893-10-05.
Died 1971-04-17.

PER-AXEL KULLBERG.

Born 1921-04-24 in Högsby.
Died 2002-04-02.
Buried in Högsby.

ULF EMIL KULLBERG.

Born 1922-07-06 in Högsby.
Died 1987-01-27 in Oskarshamn.
Buried in Högsby.

GUNNEL ELISABETH LUNDKVIST (f. KULLBERG).

Born 1923-12-15 in Högsby.
Died 1996-02-12 in Växjö.

SVEN-ERIK KULLBERG.

Born 1938-06-03 in Oskarshamn.
Died 2005-07-01.

Index of persons      

Created 2022-11-04 using Disgen version 8.2d.